Vi tog ett tåg ända till slutstationen och sen. Tog vi tåget hem igen.
Svensson han glömmer att leva sitt liv men det finns andra än han, det finns vi.
Sitter ihopkurad på balkongen iförd hoodie, skidstrumpor och gympabrallor, sjukt söt... Tycker lite synd om mig själv med ryggont och skavsår på stoltheten. Dricker en latte och småkikar på min nyplanterade rosenbuske. Mitt första verk. Den har i alla fall överlevt en natt på balkongen i ny kruka och lecakulor och allt vad skit det var man skulle dona med.
Hon sucka och sa det blir bra det du gör med ditt liv, men jag har inte tid. Jag fråga ändå mor hur var jag som liten? Du var väl som barn var mest, du var glad.
Hoppas på att jag kan hälsa på Katta på söndag, shoppa och mest hänga ut på det mest opretantiösa sättet vi kan.
Idag nör jag var hos min kära kiropraktor frågade han mig lite om smärta och försökte jämföra hur ont jag har beroende på vad jag gjort osv. Då ställer han den här mycket upplyftande frågan:
"Hur ont gör det här på en skala från 1 till 10 om 10 är döden?"
okej..jag har inte upplevt döden än så...8?
Jag är så sjukt tränings sugen! Kan jag då träna idag? nä.. imorgon kanske..om det hinns med vi ska faktiskt gå på visning på en lägenhet imorgon. Den verkar fin, liger centralt och faktiskt inte så hög månadskostnad.
På lördag blir det vin och picknick på Djäkneberget om vädret innebär solsken och varmt. Om inte så kan det hända att man ser en film...mmmm älskar den nya TVn. Vill mest bara vara hemma och titta på TV haha...
Har funderat lite på det här med ångesten. Den gör mig kreativ. Nu när den har dämpats och jag faktiskt känner mig rätt skön så..mm..vet inte. Svårare. Hur hittar man kreativitet ur det ljusa?
När jag sen vaknade tjugo år senare och satt och stirra på åkrar och himmel, tänkte att visst var det där lite viktigt en gång, det är ändå ett kort liv för att vara så långt.